Main menu:

Bob Sagevid

Sök

Go to content

Du ÄR verkligheten och sanningen

Texter > Bobs texter

Du ÄR verkligheten och sanningen

Vi söker alla lycka, frid och frihet

Vi söker alla lycka, frid och frihet. Om du analyserar vad som driver dig i ditt sökande så är önskan att uppleva lycka, frid och frihet de mål som naturen programmerat dig med. Ta vilken önskan som helst och analysera den noga så kommer du att se att lycka, frid och frihet är de verkliga målen du strävar efter. Om du t.ex längtar efter en ny hemmabioanläggning kommer du att känna lycka kanske några veckor efter det att du köpt den men sen känner du åter att något fattas och så söker du igen. Eller så tror du att det är ett nytt förhållande du behöver för att känna dig helt lycklig, eller en resa till Västindien osv, osv. Så din önskan att ha t.ex en ny hemmabioanläggning baserades på uppfattningen att den skulle ta bort känslan av tomhet i ditt liv, känslan av att något djupt i mig saknas, och därmed göra dig lycklig. Den verkliga drivkraften bakom inköpet kan vara din omedvetna längtan att uppleva varaktig lycka, frid och frihet.

Som fullkomlig är du både allt, ingenting och fullhet
Du kommer aldrig att bli nöjd förrän du existerar som den underliggande verkligheten (substratum) för allt som existerar. Då först blir du själva tryggheten - själva friheten, lyckan och friden som du eftersträvar. Först när du är
'ingen' och 'ingenting' så är du hel och känner dig fullkomnad och absolut trygg. Inget kan hota tomheten. Tomheten är som rymden - inget kan förstöra den.

Egot (jaget) räds fullheten/tomheten
Egot fruktar fullheten eller tomheten eftersom egot inte kan VARA allt. Egot vill därför HA allt, ÄGA allt. Om du ÄR allt kan du inte ha en form och det innbär att egot aldrig kan uppleva sig fullkomnat. Därför upplever egot att det aldrig får nog, det känner en ständig brist och därför är egot i sin natur girigt. Det som är oändligt och överallt kan inte ha en form och därför är det subtilare än det subtilaste. Egot är en blek skugga av självet i tid och rum. Tomhet är det samma som allt. När du upplever allt på en gång så upplever du tomheten eller ingenting och fullhet. När uppmärksamheten är överallt fokuseras den inte på något särskilt och då upplevs det paradoxala att både tomhet och fullhet är samma sak, ingenstans och överallt är samma sak.

Livet är spontant och kan inte kontrolleras
Att vara allt är upplevelsen av att vara formlös och att allt är inuti dig. Så fort du identifierar dig som något/någon så måste du skydda det/den och kämpa för att det/den inte skall komma till skada. Därför försöker du att kontrollera livets skeende. I din fantasi föreställer du dig fasor baserade på det du minns och att det kan hända igen. Men du kan inte kontrollera livet - det tar dig ofta på en överraskande "berg-och-dalbana" när du minst anar det. Så du bara tror att du kan ha kontroll och i den tron känner du dig trygg.

Acceptans eller förlåtelse är nyckeln till ett avspänt liv
När du accepterar att du inte har kontroll över livet så kan du slappna av och acceptera det som är som det är. Det enda du säkert vet är att du ÄR. Du är bara en oföränderlig känsla av 'Jag är'. Livets uppgång och nergång i det yttre blir inte lika kännbart när du vilar i dig själv som känslan av 'Jag är' eller närvaron. Vad än som händer så kommer du att ha mera distans till händelserna för känslan av 'Jag är' förändras aldrig. Det som händer överskuggar inte den inre stillhet, tystnad, glädje och frid som är du själv. Men gör du motstånd så skapar du ditt eget lidande. Dessutom oftast till ingen nytta. Det bara dränerar dig på energi att göra mentalt motstånd mot det som är - som redan har hänt. Det enklaste är att ändra på din uppfattning om det som hänt genom acceptans eller förlåtelse.

Fullhet är icke-vetande, icke-fokus
Den tysta och absolut stilla oändligheten, själva existensen - omöjlig att 'förverkliga' eller förlora - har alltid varit det tysta vittnet till allt i ditt liv. Den kan inte beskådas som ett objekt - den finns före allt som varseblivs - subtilare än det mest subtila - bortom motsatser - livets yttersta bakgrund eller förgrund. Den är icke-vetande, icke-uppmärksamhet, den bara är - vakenhet - alerthet - 'awareness' utan innehåll.

Egot är en virtuell skuggfigur
Den tysta oändligheten är helt fri från personlighet då personlighet eller ego inte är något annat än det som håller fast vid minnen, erfarenheter, kunskap, färdigheter, präglingen sedan barndomen. Egot är det som å ena sidan håller sig fast vid det som det accepterat som bra, sant, rätt, gott osv och å andra sidan stöter bort det som det anser vara dåligt, falskt, fel, ont osv. Egot finns egentligen inte utan är endast en
virtuell skuggfigur som uppstår vid varseblivning och som tar på sig rollen av att vara det du tror är du. Det går inte att hitta eller titta på egot för det finns inte. Försök får du se.

Du är det primära - skapelsen det sekundära
Det innebär att du finns till före det som du kan varsebliva och uppleva. Du är det som bevittnar och erfar men du är ej det som bevittas och erfars. Du är före skapelse. Den oändliga stilla tystnaden finns alltid där som en bakgrund till alla ljud och händelser. Pröva att vila din passiva uppmärksamhet på tystnaden mellan orden, under orden och efter orden istället för på orden när du pratar (långsamt). (Om det känns svårt pröva att bara humma istället för att prata). Vet att den tystnaden är du - välj den som verklighet istället för det ändliga som kommer och går.

Livets essens och källsprång bär du i hjärtat
Stillheten och tystnaden är som det sötaste söta och när hjärtat börjat dricka denna sötma finns inget annat som ger mer tillfredställelse. Denna flödande sötma eller salighetsflöde i hjärtat upplevs som ständigt nytt och fräscht samtidigt som det är orörligt likt ett vattenfall. Du kommer aldrig att tröttna på det. Sinnets källa är (i) hjärtat och sinnet kommar att bli stilla i detta flöde av total tillfredställelse, lycksalighet, frid och frihet. Livet jublar i sig självt inför sig självt och älskar sig självt. Detta är den eviga sanningen - den helige Graal du bär inom dig i hjärtat.

Livet upprätthålls spontant
Du är inte kroppen. Alla processer i din kropp upprätthålls spontant utan ditt deltagande, hjärtverksamhet, andning, matsmältning, hormonutsöndring mm. Naturen fungerar spontant utan ditt deltagande - allt växer naturligt - årstiderna kommer och går. Hela universum upprätthålls spontant utan ditt deltagande- galaxer, stjärnor och planeter fungerar i harmoni. Så varför håller du fast vid att det är du som orsakar det som kroppen utför. Om du släpper identifikationen med kroppen kommer aktiviteten som kroppen utför att fungera spontant utan ditt deltagande och göra det som behövs när det behövs - mycket effektivare än annars. Du är oändlig stilla, tyst närvaro - alltid fri - och i dig händer all manifestation och aktivitet.

Vägen är att inse att du ÄR
Du måste själv göra allt arbete på vägen till uppvaknande och upplysning. Detta kan låta motsägelsefullt - du är redan 'där' - filmduken som överskuggas av filmen måste finnas först för att filmen skall kunna ses. Du behöver bara 'förstå - inse - särskilja vad som är vad i ditt inre - förstå att du redan är det du söker - förstå vad som är filmduken i dig - det eviga oföränderdliga vittnet, det som vet (utan ord) att du existerar och se att det är skilt från filmen bestående av dina minnen, erfarenheter, tankar, känslor och föreställningar - det som förändras - som kommer och går. Det är det som är vägen - att se och acceptera att det finns inget särskilt du måste uppnå därför att du redan är fullheten.

Du är redan det du söker
Vila i att allt är ok just här och nu - sluta upp med att ständigt jaga efter något som du tror att du måste ha eller göra. Du jagar efter något annat än det som är därför att du känner dig ofullständig. Du behöver bara vara. Du behöver bara inse filmduken när filmen spelas, även när den döljer filmduken. När du väl bestämt dig för att börja titta inåt så kommer hjälp till dig på vägen. Du kommer att få precis det du behöver när du behöver det. Rig-Veda uttrycker det tydligt: "Varandet, sätet för alla naturlagar, är i det oförstörbara, oföränderliga absoluta varandet. Den som har sin medvetenhet förankrad i detta fält uppsökes av den skapande intelligensens kreativa impulser". Det innebär att tomheten/fullheten är kreativitetens källa.

Lycka, frid och frihet är livets spontana fullkomning
När det är dags kommer du att längta efter att bli fri. Ingenting blir viktigare än att bli fri. Du kommer att älska att gå den väglösa vägen till uppvaknande. Du kommer kanske att gråta, skratta, skrika, dansa och du kommer att vara fri - fri från föreställningar om hur saker och ting skall vara. Du kommer att acceptera dig själv och andra som du och dom är. Du kommer att släppa tvånget att livet skall vara på 'ditt sätt'. Du kommer att lyfta av börda efter börda av föreställningar som ingen annan än du själv lagt på dig. Du kommer att uppleva oskyldigheten du hade i din barndom då du inte hade några förutfattade meningar om något, då din varseblivning inte hade någon '
mental gråstarr' som suddade till verkligheten. Allt kommer att kännas nytt i varje stund mot bakgrunden av en inre glädje som inte har nån orsak - den är bara en naturlig del av livets själva essens och du är den. Det är DU som är verkligheten eller sanningen.

Att släppa taget
Alla föreställningar (tanke-koncept) du hållit fast vid har gett ett falskt intryck av du existerar som ett 'jag', eller 'mig'. Så 'jag-et' eller 'egot'
ÄR alla föreställningar precis som när vi ser en grön skog därför att alla träd är gröna. Den gröna skogen finns inte som en egen verklighet utan gröna träd. När alla föreställningar försvunnit, eller rättare uttryckt, när du bara släppt dem då finns det heller ingen där som upplever att det inte finns några föreställningar. Allt det som du upplevt som problem har bara varit 'skuggor' av alla förställningar. Det är egot (den virtuella skuggfiguren) som upplever problem och därför upphör 'problemen' att ses som 'problem' när egot tillsynes blir det som det alltid varit - icke-existerande. Det finns inget att ta ansvar för därför att det finns ingen där som kan ta på sig ett ansvar.

Gud (självet, rent medvetande som insett sig självt) är en oslagbar illusionist - trollar bort sig själv, leker kurragömma med sig själv via allt och alla former och välkomnar sig själv hem till verkligheten när illusionens slöja faller. Den verkliga förälskelsen tar sin början.....

Det är inte vad du gör eller erfar som är viktigt utan vad du är......

Lycka till...

MVH
Bob Sagevid

upp











Startsidan | Texter | Bobs Blogg | Mästare | Metoder | Hälsa | Lite av varje | Kontakt | Site Map


Back to content | Back to main menu