Main menu:

Bob Sagevid

Sök

Go to content

Nisargadatta Maharaj

Mästare

Nisargadatta Maharaj

Nisargdatta har själv skrivit väldig lite om uppvaknande och upplysning, men via nedanstående länk hittar du den enda lilla bok som han skrivit. Den publicerades 1963 och gavs ut i endast 100 exemplar.

» Self Knowledge and Self Realization ( pdf 190 Kb)

Du kan ta del av frågor och svar från besökare hos Nisargadatta
i boken I AM THAT. Denna bok är en andlig klassiker och har tryckts i minst 11 upplagor.
Boken finns gratis att läsa i pdf. » I AM THAT

Citat av Nisargadatta Maharaj
"Öka din övertygelse att du är det formlösa medvetandet."

"Identifiera inte medvetandet med kroppen."

"Allting sker i medvetandet. Det finns inget enskilt väsen (entity)."

"Det finns en mycket enkel fråga att hålla i minnet; vilken auktoritet eller kontroll har jag över min egen existens? Så vad kan man åstadkomma genom egen ansträngning?"

"Om det inte finns något enskilt väsen (entity) så finns det heller ingen bundenhet eller befrielse. Bara förstå att inget behöver göras."

"Det finns inga villkor som du behöver uppfylla. Det finns ingenting som du behöver göra, ingenting som du behöver ge upp.... Det är din idé att du måste göra saker som trasslar ihop dig med resultatet av dina ansträngningar. Motivet, begäret, misslyckandet, frustrationen - håller dig kvar. Bara betrakta vad som än händer och vet att du är bortom det."

"Du har inte förstått tills dess att du löst gåtan med med den som tror sig ha förstått."

"Det enda som man har är övertygelsen att man existerar, den medvetna närvaron. Meditation är bara att vila i känslan av närvaro, inget annat. Meditera på det som vet
att du sitter där. Din känsla att kroppen är här är identifikation med kroppen, men det som vet att kroppen sitter där är uttrycket av det Absoluta."

"Låt kropp-sinnet utföra sitt arbete men förstå att det som utför arbetet inte är du, du är känslan av närvaro."

"Sinnet kan endast arbeta med namn, former eller bilder. Om du ger upp detta, så är sinnet hjälplöst. Vad jag påstår om din sanna natur är så enkelt att sinnet kan inte fatta det."

"Det som kan varseblivas är inte du."

"Min lära är mycket enkel; erfarare och erfarenheter är fantasier."

"Den enda begränsningen är minnet att du är kroppen."

"Det finns ingen som föds eller dör. Allt sker spontant, automatiskt och naturligt. Det är bara föreställningen om 'mig' och 'mitt' som är begränsningen."

"En människa upplever njutning och lidande på grund av att hon ser sig som en individ. Men i själva medvetandet upplevs ingen njutning eller lidande utan det sker endast på kroppens och sinnets nivå."

"När du väl transcenderat kroppsideén, spelar det ingen roll om du lever under en kort eller lång tid. Du är inte beroende av någonting för att existera.
Försök att lista ut för dig själv vad du är, utan att vara beroende av något eller någon."


----------------------------------------
Utdrag ur boken
I AM THAT
Talks with Sri Nisargadatta Maharaj Published by Acorn Press
sidan 79-84

Översättning: Rabia Lundberg

Diskriminering leder till frikoppling

Nisargadatta: Ni är alla dyblöta eftersom det regnar så mycket. I min värld är det alltid fint väder. Det är varken natt eller dag, varken varmt eller kallt. Ingen oro stör mig, ingen ånger. Mitt sinne är fritt från tankar, eftersom det inte finns några begär att slava efter.


Besökare: Finns det två olika världar?

Nisargadatta: Er värld är föränderlig och förgänglig. Min värld är perfekt och oföränderlig. Ni kan berätta för mig vad ni gillar i er värld. Jag ska lyssna uppmärksamt, till och med med intresse, och ändå kommer jag inte för ett ögonblick att glömma att Er värld inte existerar, utan att ni drömmer.

B: Vad är skillnaden mellan din och min värld?

N: Min värld har inga kännetecken som kan identifiera den. Man kan inte säga någonting om den. Jag är min värld. Min värld är mig själv. Jag är komplett och perfekt. Alla intryck är raderade, alla upplevelser avvisade. Jag behöver ingenting, inte ens mig själv, eftersom jag inte kan förlora mig själv.

B: Behöver du inte ens Gud?

N: Sådana idéer och distinktioner existerar i din värld. I min värld finns inga sådana. Min värld är en och enkel.

B: Händer det ingenting där?

N: Allt som händer i din värld, har bara betydelse och framkallar respons där. I min värld händer ingenting.

B: Men själva faktumet att du upplever din värld innebär ju att det måste finnas motsatser där.

N: Verbalt - ja. Men dina ord når inte min värld. Den är en icke-verbal värld. I din värld existerar inte det icke-verbala. I min existerar inte orden och deras innehåll. I din värld består ingenting. I min förändras ingenting. Min värld är verklig, medan din är gjord av drömmar.

B: Ändå samtalar vi.

N: Samtalet sker i din värld. I min råder evig tystnad. Min tystnad sjunger, min tomhet är full. Jag saknar ingenting. Du kan inte förstå min värld förrän du är där.

B: Det verkar som om du är ensam i din värld.

N: Hur kan du säga ensam eller inte, när ord är irrelevanta? Naturligtvis är jag ensam eftersom jag är allting.

B: Kommer du någonsin till vår värld?

N: Vad innebär komma och gå för mig? De är ord. Varifrån kan jag komma, och vart kan jag ta vägen?

B: Vad har jag för nytta av din värld?

N: Du bör studera din värld lite närmare, studera den kritiskt. Då plötsligt en dag är du i min värld.

B: Vad tjänar jag på det?

N: Du tjänar ingenting. Du lämnar ingenting bakom som är ditt eget, och du hittar det du aldrig har förlorat - ditt eget varande.

B: Vem regerar i din värld?

N: Här finns ingen som styr och ingen som är styrd. Det finns inga motsatser överhuvudtaget.
Du bara projicerar dina idéer. Era skrifter och gudar betyder ingenting här.

B: Ändå har du ett namn och en form, som är medvetet och aktivt.

N: I din värld ser det så ut. I min har jag enbart varande. Ingenting annat. Ni är rika på idéer om ägande, om kvantitet och kvalitet. Jag är helt och hållet utan idéer.

B: I min värld finns problem, nöd och förtvivlan. Du verkar leva av någon dold inkomst, medan jag måste slava för mitt levebröd.

N: Det är ditt val. Du kan välja min värld i stället.

B: Hur byter man?

N: Se din värld som den är, och inte som du föreställer dig den. Diskriminering leder till att du frikopplas. Frikopplingen gör att du handlar rätt. Rätt handlande bygger en inre bro till ditt verkliga varande. Rätt handlande är ett tecken på att du är helhjärtad och total. Studera din värld noggrant och trofast, och alla hinder försvinner.

B: Är du lycklig?

N: I din värld torde jag verka högst bedrövlig. Jag vaknar, äter, talar, somnar - vilket eländigt liv!

B: Vill du inte ens leva?

N: Att leva, att dö - vilka meningslösa ord! När du ser mig som levande, är jag död. När du tror att jag är död, så lever jag. Så förvirrad du är!

B: Du är så likgiltig. Alla världens bekymmer verkar inte göra intryck på dig.

N: Jag är rätt så medveten om era svårigheter.

B: Vad gör du då åt dem?

N: Det finns ingenting jag behöver göra. Bekymren kommer och går.

B: Försvinner de bara genom att du inte ger dem någon uppmärksamhet?

N: Ja. Problemen kan vara fysiska, känslomässiga eller mentala, men de är alltid personliga. Stora katastrofer är summan av många människors öden och tar tid att smälta. Men döden är aldrig en katastrof.

B: Inte ens om en människa mördas?


N: För mördaren är det en katastrof, ja.

B: De verkar ändå vara två olika världar, min värld och din.

N: Min är verklig. Din är en sinneskonstruktion.

B: Föreställ dig en bergsklippa och ett hål i klippan. En groda bor i hålet. Grodan kan tillbringa sitt liv i total salighet, i lugn och ro. Utanför klippan finns den oroliga världen. Om någon berättade för grodan om världen utanför, skulle han säga: "Det finns ingen sådan värld. Min värld är fridfull och underbar. Din värld är bara en konstruktion. Den existerar inte." Och detsamma gäller dig. När du berättar att min värld inte finns, så har vi ingen gemensam grund att samtala utifrån. Eller, säg att jag går till doktorn och klagar över magsmärtor. Han undersöker mig och säger: "Du är frisk." "Men det gör ont," säger jag. "Det är psykisk smärta," svarar doktorn. Då säger jag: "Det hjälper inte mig att veta att min smärta är psykisk. Du är läkare, bota mig från smärtan. Om du inte kan bota mig, är du inte min doktor."

N: Helt rätt.

B: Du har byggt en järnväg, men eftersom det saknas en bro kan inget tåg passera. Bygg bron!

N: Det behövs ingen bro.

B: Det måste finnas någon sorts länk mellan din värld och min.

N: Det behövs ingen länk mellan en verklig värld och en illusorisk värld. Det kan inte finnas någon.

B: Så vad ska vi göra?

N: Undersök din värld, gå in för det. Studera kritiskt alla idéer om den i detalj. Det hjälper.

B: Men världen är för stor för att utforskas. Allt jag vet är att jag är, att världen är, och att världen bekymrar mig och jag bekymrar världen.

N: Min erfarenhet är att allting är sällhet. Men begär efter sällhet skapar smärta. På så vis blir idén om sällhet ett frö till smärta. Hela den universella smärtan kommer från begär. Ge upp begäret efter njutning och du vet inte ens längre vad smärta är.

B: Varför är njutning ett frö till smärta?

N: Därför att du begår många synder för njutningens skull. Och syndens frukt är lidande och död.

B: Du säger att världen inte är till någon nytta - den är bara en vedermöda. Jag tror inte att det är sant. Gud är inte så dum. Världen verkar vara ett gigantiskt projekt för att manifestera möjligheter, ge dem liv, göra det omedvetna metvetet. För att förstå det yttersta behöver vi uppleva världen av motsatser. Precis som när vi bygger ett tempel och behöver tegelsten och murbruk, trä och järn, glas och kakel, så behöver vi alla sorters upplevelser för att av en vanlig människa skapa en mystiker, en mästare över liv och död. Precis som en kvinna går till marknaden, köper livsmedel av alla de sorter, kommer hem, lagar mat, bakar, och föder sin herre, så bakar vi oss själva i livets eld och föder vår Gud.


N: Om du tror så, handla därefter. Föd din Gud, på alla sätt och vis.

B: Ett barn går till skolan och lär sig många saker, som det inte har någon nytta av senare i livet. Men under inlärningen växer det. På samma sätt går vi igenom oräkneliga erfarenheter och glömmer dem, men under tiden växer vi. Min värld kan inte bara vara en olyckhändelse. Den är förnuftig, det måste finnas en plan bakom den. Min Gud har en plan.

N: Om världen är falsk, så är planen och dess skapare också falska.

B: På nytt förnekar du världen. Det finns ingen bro mellan oss.


N: Det behövs ingen bro. Ditt misstag består i din tro att du föddes en gång. Du har aldrig fötts och kommer aldrig att dö, men du tror att du föddes ett visst datum på en viss plats, och att en viss kropp är du.

B: Världen är, och jag är. Det är fakta.

N: Varför bekymrar du dig om världen innan du har tagit hand om dig själv? Du vill rädda världen, inte sant? Kan du rädda världen innan du räddar dig själv? Och vad innebär det att rädda sig? Räddas från vad? Från illusionen!
Frälsning är att se saker som de är. Jag upplever mig verkligen inte i relation till någon eller någonting. Inte ens som ett själv, vad nu än det självet är. Jag förblir för evigt, odefinierbar. Jag är inom och bortom, nära och onåbar.

B: Hur nådde du dit?

N: Genom min tillit till min mästare. Ha sa till mig: "Det finns bara du" och jag tvivlade inte på honom. Jag funderade över det, tills jag förstod att det var fullständigt sant.

B: Övertygelse genom upprepning?


N: Genom självförverkligande. Jag upptäckte att jag är medveten och absolut lycklig, och enbart av misstag trodde jag att varandet, medvetenheten och sällheten hade med kroppen och världen av kroppar att göra.

B: Du är ingen skolad man. Du har inte läst så mycket. Och det du har läst och hört kanske inte har varit motsägelsefullt. Jag är rätt så välutbildad och har läst mycket. Jag har kommit fram till att böcker och lärare säger emot sig själva i all oändlighet. Därför tar jag det jag läser och hör med en nypa salt: "Kanske sant, eller kanske falskt" är min första reaktion. Och när mitt sinne inte kan avgöra vad som är sant eller falskt, då kvarstår mina tvivel. Inom yoga-filosofin är ett tvivlande sinne ett kollosalt hinder.


N: Jag är glad att höra detta, men min mästare lärde mig också att betvivla - allting och helhjärtat. Han sa: "Förneka existensen hos allting, utom dig själv." Genom begär har du skapat världen med sina plågor och sitt lidande.

B: Måste det vara så plågsamt?

N: Vad annars? Njutning är till sin natur begränsad och förgänglig. Begäret föds ur smärta. I smärtan söker den till tillfredsställelse. Och slutar med frustration och förtvivlan. Lidandet är bakgrunden till njutningen. Allt sökande efter njutning föds i smärta och slutar i smärta.

B: Allt du säger har jag klart för mig. Men när ett fysiskt eller psykiskt problem dyker upp, blir mitt sinne avtrubbat och grått, och letar desperat efter lättnad.

N: Vad spelar det för roll? Sinnet är avtrubbat och oroligt, inte du! Se dig om, alla möjliga reaktioner händer i detta rum. Beror de på mig? Nej, de bara händer. Likadant är det med dig - ödets roll utvecklas och förverkligar det oundvikliga. Du kan inte ändra på händelsernas gång, men du kan ändra din attityd. Och det som verkligen spelar någon roll är attityden, inte den nakna händelsen.
Världen är begärens och rädslornas boning. Du kan inte finna någon frid i den. För att finna frid måste du gå bortom världen. Grundorsaken till världen är själviskheten. På grund av den söker vi njutning och undviker smärta. Ersätt själviskheten med kärlek till Självet, och bilden förändras.
Skaparen är summan av alla begär. Världen är instrumentet för att tillfredsställa begären. Själarna skaffar sig den njutning de vill ha, och betalar för den med sina tårar. Tiden balanserar alla konton. Lagen om balans råder ytterst sett.

B: För att bli supermänsklig måste man ju först vara mänsklig. Mänsklighet är frukten av oräkneliga erfarenheter. Begären driver oss till upplevelser. Därför fyller begären en funktion.

N: Det är på sätt och vis sant. Men det kommer en dag när du har samlat tillräckligt mycket upplevelser, och måste börja bygga. Då är det helt nödvändigt att först sortera och slänga. Allting måste rannsakas och det som är onödigt måste skoningslös kastas.
Tro mig, du kan aldrig kasta för mycket! I verkligheten är ingenting värdefullt. Var passionerat opassionerad - det är hela hemligheten.

upp
















Startsidan | Texter | Bobs Blogg | Mästare | Metoder | Hälsa | Lite av varje | Kontakt | Site Map


Back to content | Back to main menu