Main menu:

Bob Sagevid

Sök

Go to content

Kort historik om Bob Sagevid

Lite av varje

Om Bob Sagevid

Bob är uppväxt i Värmland i ett litet samhälle som heter Kil, beläget några kilometer söder om sjön Frykens södra ände. Där växte han upp med sin far, mor och 2 äldre syskon. Hans mor stod honom mycket nära tack vare hennes direkta kärlek, bubblande glädje, naivitet och lekfullhet. Hon var också mycket musikalisk och Bob präglades av hennes pianospel och redan som sexåring komponerade han sitt första pianostycke.

Tidiga upplevelser av förändrat medvetande
Redan i barnaåren hade han många erfarenheter av andra verkligheter. Tyvärr kunde varken han själv eller någon i hans omgivning förstå att han upplevde medvetandeförändringar och därför blev dessa upplevelser med tiden skrämmande för honom.

Under tiden i grundskolan och realskolan föll minnet av de djupare erfarenheterna i barndomen bort och han levde precis som vilken annan tonåring som helst, full av hyss, påhittighet och kreativa uttryck. Det var under denna tid som den humoristiska och musikaliska sidan utvecklades.

Han utbildade sig till väg- och brobyggnadstekniker vid Älvkullegymnasiet i Karlstad. Redan vid 24-års ålder insåg han att det måste finnas andra värden i livet än att jobba, äta, umgås och sova. Efter en period av hårt arbete kom en kollaps och i kölvattnet av detta nervösa stressbesvär.

Bob började med Transcendental Meditation - TM
I september 1973 började han därför meditera med TM. Meditationen påverkade honom djupt och fick djupgående positiva verkningar både fysikt och psykist. Tack vare denna positiva förändring utbildade han sig till TM-lärare under 1975 och 1976 och reste sedan omkring i västsverige och lärde människor att meditera. Senare, under 1980-talet, vidareutbildade han sig till Ayurvedatekniker bl.a. i Holland, Schweiz och Italien och var med och drev Maharishi Ayurvedacenter i Jordbro och Norberg.

Djupanalys av livet
I början av 2000-talet slutade han helt att vara engagerad i TM-rörelsen och lämnade sin familj 2001. Ensam med sig själv började han att djupgående analysera det liv han hittills levt. Han fann att ingenstans i det liv han levt fanns en varaktig lycka att få. Påjagad av sinnets ständiga oro och otillfredställelse insåg han att det fanns ingen egentlig mening med livet. Så fort han jagat tillräckligt och uppnått ett mål kändes en tillfällig, kortvarig lycka som efter en kort tid ersattes av en odefinierad drift att uppnå något nytt mål, ett sorts inre gnagande att förtsätta och leta i sinnevärlden efter något diffust som drev på inifrån.

Ständig på G efter mål i framtiden fanns det en nästan obefintlig kontakt med närvaron i nuet. Så efter djupanalysen framkom att det som återstod var förverkligandet av den inre totala tillfredställelsen.

Så när beslutet togs att med största fokus penetrera det inre började en ny fas i Bobs liv. Upp tidigt på morgonen och sedan ägnades minst 6 timmar varje dag åt att studera andlig insiktslitteratur. Läsa och komtemplera och anteckna de insikter som vanns. Och redan efter några månader kom den första riktig djupgående förändringen –
insikten att det fanns inget särskilt som måste uppnås i livet för att vara lycklig. Allt var redan alldeles underbart i nuet. Denna insikt öppnade Bobs minnen från barndomen då han helt sorglös lekte och livet var fullt av det okända, som ett oskrivet blad. Detta var direkt lycka utan orsak och många tunga ”stenar” av bagage ( koncept om hur livet skulle vara) som han burit och själv lagt på sig, föll av hans axlar och detta orsakade en ny platå av varaktig inre lycka.

På detta sätt gick dagarna, månaderna och åren. Nästa stora genombrottet i medvetandet kom under en 6 dagars Vipassana-meditationskurs i Molkom under ledning av Nukunu. Ett bevittnade av kroppen och sinnet och en upplevelse av att vara allt som fanns. Att vara medvetande som inte identifierade sig med kroppen och samtidigt direkt se kroppen röra sig i medvetandet var en ny nivå av insikt.

Självinsikt
Någon gång på sommaren 2006 kom så, mitt under en promenad, mitt i ett steg, en plötsligt förändring av referenspunkt av varseblivningen. Upplevelsen av att vara ett Jag försvann och det opersonliga medvetandet blev medvetet om sig självt, på sin egen rena icke-materiella nivå, först på några decimeters avstånd framför ögonen och sedan expanderade detta medvetande om sig självt till att inrymma allt. Känslan av att vara smälte så samman med vetandet att vara. Erfarenheten av självet som
ÄR sig självt direkt och omedelbart, utan ett gap emellan, en obruten helhet av varande, vetande och inre orsakslös glädje (salighet) orubblig närvaro i nuet, en total tillfredställelse som inte saknar något. Den djupa trygghetskänslan av att vara hemma. Detta är verklig varaktig lycka, frid och frihet.

Självet är sig självt för sig självt på sin egen nivå - helt självrefererande
Under de senaste åren har behovet av att läsa insiktlitteratur minskat. Behovet av information har ersatts av intuition, av ett direkt vetande utan resonemang. Intresset av att vilja veta hur världen fungerar och varför saker är som dom är har drastiskt minskat och ersatts av ett icke-vetande, icke-fokus på delar med en total enhet utan uppdelning, utan namn och form. Livet framträder i varje stund i ljuset av medvetandets egen essens. Livet visar sig för sig självt utan ångest om det som varit eller om farofylld fantiserad framtid. Självet är det enda verkliga och det vet sig självt genom att det ÄR sig självt helt utan mankemang - inga ideer, koncept eller föreställningar om någonting på sin egen nivå. Sinnet är tyst, obegränsat, förenat och drunknat i självet - det skapar inte längre någon begränsad bubbla av illusorisk konceptualisering. Tankar uppstår som frön i medvetandet men sinnet begränsar sig inte genom att försöka tänka betydelsen av tankarna. På självets egen nivå existerar bara ett flöde av lycksalighet. Som kristen kan man kalla detta att se Guds ansikte, att vara hemma hos Gud eller att vara i himmelriket.

Under senaste åren har medvetandet fördjupats i sin egen direkta upplevelse av sig självt och några plötsliga övergångar i nya mer grundläggande dimensioner, omöjliga att beskriva, har öppnats. Man kan kanske säga att medvetenheten blivit helt dimensionslös och icke-relaterande eller icke-identifierande sig med något - endast vilande i sig självt omslutet av självstrålande mjukhet och harmoni utan subjekt-objekt-uppdelning - bara en enda helhet av varande - vetande och kärlek. Varandet är oavbrutet medvetet om sin egen inre dynamik på sin egen nivå inuti sig själv - en självreferens som ÄR transcendental och pågår oavsett tankar och aktivitet på livets yttre praktiska nivå.

Likt vågen som blivit medveten om oceanen...
En ocean är stilla i djupet och framträder som vågor på ytan. Vågorna på oceanen är skilda från varandra likt människorna som tror att dom är skilda från varandra. Men alla vågor har sin gemensamma grund i oceanen. Alla människor har sin gemensamma grund i det oändliga medvetandet som är formlöst, abstrakt, medvetet och fyllt av fullhet. Människans sinne är så fångat i sinnena att det helt glömt sin egen källa i det abstrakta medvetandets ocean genom att det ägnat hela sitt liv åt att uppmärksamma konkreta former.

I djupet av varje människa finns det verkliga som är kärlek, harmoni och fullhet. Det finns där alltid i evighet men när vi inte ser det i oss själva skapas obalans och begär och rädslor styr oss mer och mer. Det är mycket tärande att ständig vara styrd av begär och samtidigt känna fruktan. Detta kommer att fortgå och eskalera tills insikten och den direkta erfarenheten av den inre friden och harmonin händer.

Då uppmärksamheten vänds inåt uppstår med tiden medvetenhet om denna abstrakta ocean av verklig essens och människan frigörs från begränsningar och detta skänker varaktig lycka, frid och fullhet. Männsikorna är likt vågor som glömt bort att dom också är oceanen. Då denna oceankänsla upplevts under en tid övergår den i en känsla av att både ocean och våg smälter samman till något helt odefinerbart som varken är våg eller ocean utan mer som att vara endast vatten. Alla distinktioner upphör och en dimensionslös verklighet tar över helt omöjlig att beskriva men mycket verklig att direkt uppfatta. En beständig befrielse från alla former av begränsning på det inre planet inträder och allt lidande (vilket alltid är psykist) upphör för gott. Det som består helt utan ansträngning är kärlek, harmoni och fullhet.

Medvetandets befrielse från personidentifikation
Så detta är berättelsen om hur det gränslösa medvetandet, genom egen fokuserad inriktning, befriade sig från sin egen begränsning av att tro att det var en kropp, en personlig individ, en Bob Sagevid. Detta kan inte greppas med sinnet. Var och en måste själv komma till insikt att det inte finns någon person eller individuellt medvetande som existerar avskilt och utelämnat i en främmande värld. Allt är i självet - medvetande som vet sig själv, som är helt fyllt av sin egen fullhet i sig självt - utan någon känsla av att något saknas.

Allt är självet och det är formlöst och ett enda helt. I självet finns ingen avskild värld utan allt är manifestation inuti självet. Att känna sig avskild är den största olycka en människa kan erfara - att tro att man är en kropp och inget annat skapar en ohälsosam fokus på överlevnad istället för som det verkligen är - ett enda helt av avspänd lycka, frid och frihet.

När du blivit mätt på erfarenheter, fyllt ditt erfarenhetskärl till brädden med upplevelser, när du fått insikten att sinneserfarenheter aldrig kan ge dig total tillfredställelse, då är du nära frihet och när det exploderar så ser du att det som finns kvar av alltihop är en ocean av lycksalighet bortom allt förnuft.

upp




















Lite av varje

Om Bob Sagevid

Relaterade länkar »

Startsidan | Texter | Bobs Blogg | Mästare | Metoder | Hälsa | Lite av varje | Kontakt | Site Map


Back to content | Back to main menu